Katolsk Mission i Sverige

[brev till en vän]

Varför ska du bli katolik?
Du är ju redan kristen, älskar Jesus över allt annat, läser Bibeln och går i kyrkan?

Det måste bli personliga rader jag skriver till dig, för var och en har sina alldeles egna randiga och rutiga skäl för att återvända till Rom!

När vi sågs senast, strax efter din pilgrimsresa till Israel, var du yr och impulsiv, frågade massor av frågor utan att vänta på svar. Det blev mest skratt och skämtsamma överdrifter. Jag minns att du frågade: Vad mer kan katoliker säga om sin tro? Är man heligare som katolik? Och jag sa: Katoliker är större syndare. De är större livsnjutare och får kanske mer helighet genom sakramenten!

Om jag ska formulera det mer i lugn och ro vill jag först säga till dig detta: Jesus själv vill ha dig i sin första och ursprungliga kyrka, den som Petrus och hans efterträdare leder till tidens ände, vare sig han heter Johannes Paulus II eller Benedikt XVI.

Detta är egentligen inte något argument utan mer en ärlig faktauppgift. Men samtidigt har jag en varm önskan att du ser denna faktauppgift tydligt framför dig. Det spelar alltså roll om Jesus grundade en enda kyrka eller inte gjordet det. Och han gjorde det !

Detta är det första jag kom att tänka på så här nu när jag sitter på torpet och lyssnar till vårbäcken som forsar bland de stora vita björkarna som alldeles nyss slagit ut ännu en gång!

Sedan vet jag att det är så många aspekter i det katolska livet som du kommer att älska, beundra, studera, bli utmanad av, bli provocerad av, inte förstå först och förstå mycket mer senare -- så jag vet inte var jag ska börja ! Jag har ju levt i kyrkan i 30 år och det har hänt så mycket, så många upptäckter, så många äventyr. Och du står alldeles i början av denna fjällvandring ! Underbart.

Det brukar vara så att de första ravinerna som folk tar sig över är just Petrus och Maria -- som vi nämnde som hastigast när vi sågs senast. Petrus får nycklarna av Jesus (Matt 16:18-19) och det kan rimligen bara vara det som alla påvar sedan varit: vikarie för Jesus tills Han kommer. Men för dig och mig är ju Petrus först och främst en fantastisk hjälpare, inte någon sorts halvgud som vi ska lyda.

Och märk nu: Jesus bygger sin kyrka på Petrus, den är alltså inte färdig än utan ska utvecklas långt bortom vad fiskaren Petrus visste trots att han var upplyst direkt av Jesus själv. Paulus talar också om att bygga, som en noggrann arkitekt - med Jesus Kristus som grund, aldrig någon annan grund som till exempel en viss församling, en viss profet, en viss lära eller en viss nation (som ju hänt flera gånger).

Och som jag sa till dig när du visade bilder från den lilla Petruskyrkan vid Genesarets strand, Petrus och alla hans efterträdare är dina och mina tjänare som bygger och tar ansvar -- även när de är svaga personer som till exempel Julius II eller Alexander VI - och Petrus själv för den delen.

Maria är nästa ravin för många protestanter. Hon säger ju själv (Luk 1:46) att hon skall prisas salig av alla släkten - och det är vad katoliker gör. Hon har en kärleksfull särställning både bland människor och helgon, eller hur? Moder till Gud, till Jesusbarnet, till den Korsfäste, vår Herre -- är inte det fantastiskt !

Eftersom hon lever nu ska vi väl inte ignorera henne utan dagligen be henne om hjälp och dagligen just prisa henne! Det är just det du som katolik kommer att göra , vilket du nog inte gör nu. Det är alltså familjekärlek på högsta nivå - väkommen hem!

Du har nyligen varit i det Heliga Landet och ni var en hel dag i Nazaret, såg grottorna där den lilla heliga familjen hade verkstad och hem. Du sa: Det var så märkligt, här hade hon, den unga judiska flickan, varit med barn!

Just det - det kan inte ha varit en slump, hon var utvald hos Gud, hon var så att säga salig redan innan världen kommit till. Och varför? Jo på grund av Jesus ännu en gång. Jesus är i centrum för katolikens kärlek till Maria. Den kärleken lever i alla Mariaböner, särskilt Ave Maria.

Ok, det var Petrus och Maria. Nu tar vi helgonen - dina egna vänner, den familj du hör till som katolik. Om en god vän du känner väl och ser upp till dör, så kan du ju fortsätta tala till honom eller henne. Att be för andra slutar ju inte bara för att kroppen dör. Att någon officiellt blir utredd och förklarad helgon är ju ett sätt för Jesu kyrka att hylla kärleken till Honom, det som Paulus talar om när han säger: låt oss rena oss från allt som befläckar vare sig kött eller ande (2 Kor 7:1) -- det som dessa personer, dessa vänner till oss i vår tro verkligen försökt göra, de som vi kallar helgon.

Om de lyckats fullständigt vet bara Gud men vi tror på goda grunder att de i hög grad har det. Låt oss fira detta ! Det är vad katoliken säger och gör och så fixar kyrkan genom historien en kalender så att vi kan fira nästan varje dag! Välkommen alltså till detta firande!

Det finns säkerligen många andra raviner och jokkar att ta sig över på den katolska fjällvandringen, men vi kan ta dem allteftersom de kommer! Tusen seder och bruk har ju vuxit fram i kärleken till Jesus och många förstår inte alls när de träffar på dem första gången. Två exempel: det var Franciskus av Assisi, du känner ju till honom, som hittade på spektaklet med julkrubba och julspel med riktiga djur och ett levande litet barn i krubban. Folk tyckte först det var absurt att göra teater av födelsen i Betlehem - men idag älskar folk julspelen.

Exempel två är också från Franciskus: han ville meditera framför brödet, det som Jesus verkligen är enligt Honom själv. Alltså sitta eller stå eller knäböja framför brödet i en hållare - dvs. framför Jesus själv. Detta bruk hade börjat i Spanien på 700-talet men franciskanerna spred det över Europa.

Många tyckte det var knepigt och överdrivet i början men nu älskar de flesta katoliker detta och kallar det för eukaristisk adoration eller eukaristisk tillbedjan. Men många icke-katoliker förstår ingenting och kallar dem för kexdyrkare. När du vet att Jesus inte ljuger om att hans kropp och blod är i brödet och vinet i mässan, så blir du bara kär i denna tillbedjan. Det blir något rikt och gott.

Så där kan vi fortsätta med den ena detaljen efter den andra. Låt oss göra det!

Nu kommer några mer barnsliga iakttagelser som spelat en stor roll för mig. Det första är återigen brödet och vinet och Johannes sjätte kapitel. Det står helt klart att folk inte orkade höra på Jesus längre och många lärjungar gick därifrån och slutade förmodligen tro på Honom helt och hållet. Det var alltså skandal det Han sa. Detta fick mig att bli katolik på riktigt. Jag älskade redan Rom och konsten och liturgin och den skolastiska filosofin och så vidare -- alltsedan jag som 20-åring första gången bodde i Rom en sommarmånda 1970. Men det var eukaristin som blev slagskottet som fick pucken i mål. Jesus ljuger nämligen inte och de tidiga biskoparnas skrifter ( se M.Aquilina: The Mass of the Early Christians) visar att de trodde på Honom. Varför skulle vi förhålla oss skeptiska eller symbolisera det Han säger? Är det ärlig tro?

Det andra något från min barndom - cirkus. När cirkusen kom till stan for vi alla in dit en gång om året. Cirkus var magiskt! Men det var tigrarna eller elefanterna eller trapetskonstnärerna som var själva cirkusen för mig. Alltså detaljerna, de enskilda numren. Först långt senare insåg jag att det var direktören, bolaget, projektet med dess ledare som gjorde allt detta möjligt, som såg till att magin funkade varje gång de slog upp tältet igen!

Katolska kyrkan är ingen cirkus - inte normalt i alla fall - men Jesus startade definitivt ett fantastiskt projekt som varje dag handskas med Hans egen stora magi -- den att älska oss och frälsa oss genom sin kyrka, genom sakramenten, genom Petrus och biskoparna och alla som ber för mig och alla som jobbar i projektet Jesus Kristus, mysteriet över alla mysterier.

Och måtte du komma hem även du! Kom till moderkyrkan, kom! Katolicismen har - nu använder jag Paulus igen - en härlighet som väger översinnligen tungt och varar i evighet.