Katolsk Mission i Sverige

Frågan kommer upp i många sammanhang, antingen av de
som redan befinner sig i den katolska kyrkan eller av de som
känner sig lockade till den. Det är rätt lätt att skoja om purgatorium
för det finns gott om tillfällen då man kan säga: det här är väl
som en skärseld - där "skär" betyder renande eld. Katolska katekesen
kan upplevas som ett purgatorium för vissa. Att studera katekesen
innebär att förbereda sig för ett annat liv, ett liv där man är kommunikant,
konfirmand och så småningom fullvärdig medlem i kyrkan.

Meningen med purgatorium är att förbereda oss för himlen.

Det är en process till vår hjälp, en djup generositet från Gud. Du ska
komma igenom eller komma över saker som hindrar dig från himlen.
Katekesen fokuserar direkt på den kristna läran och genom detta
uppmuntrar den till att lämna effekterna av de synder vi gjort i livet.
Skärselden fokuserar i sin tur direkt på att ta bort de kvarvarande effekterna
av våra synder eftersom de inte stämmer med himlens tillstånd. Och såvitt
vi förstår kan detta delvis bestå i att ge oss rätt tankar och idéer i huvudet
på oss och byta ut de som vi av försumlighet och bristande insikt
lagt oss till med på jorden, tankar som också de inte stämmer med himlens
tillstånd.

I båda fallen handlar det om en process som inte är så trevlig och inte kan
idylliseras på det sätt vi gärna gör när det gäller troslivet. Både katekes och
skärseld kan förstås innebära glädje, som när vi känner glädje över att upptäcka
den sanna tron eller då vi inser att himlen faktiskt väntar på oss. Men i regel
är det inte en njutning att släppa gamla kära idéer. Att släppa gamla tankevanor
kan vara rejält smärtsamt. Också här finns likheter mellan katekes och skärseld.

Ändå skiljer sig katekes från skärseld. Gud har direkt kontroll över skärselden
vilket gör att skärselden alltid fungerar för sitt syfte. Alla som befinner sig i
skärselden är på väg till himlen, ja de är alla i förstugan till himlen, en förstuga
där man tvättar av sig och gör sig så ren som Apokalypsen säger att vi måste
vara när vi går in genom pärleporten. Var och en i skärselden kommer att vara
helt föreberedd när det är dags. Med katekesen är detta inte lika säkert. Man kan
återfalla i sekulära tankegångar eller i någon newageinspirerad sektlära. Läraren
i katekesundervisningen kan vara skral.

Just därför att Gud har den direkta kontroller i skärselden blir varje smärta
vi känner ett resultat av våra egna avvikelser under jordelivet. Våra dåliga val
smärtar inte bara när de görs utan även framdeles. Katekesläraren kan visserligen
öka våra smärtor genom en forcerad undervisning, en dålig undervisning,
en förvirrande undervisning.
Men i skärselden handlar det om våra egna val.

Purgatorium, skärselden, är ett känsligt kapitel för vissa sorters protestanter.
I synnerhet är det känsligt för dem som känner attraktionen till den katolska
kristna kulturen. I kyrkans katekes får skärselden endast tre paragrafer, 1030-
1032, men läran är mycket mer dominerande än så i det praktiska kristna livet.
Detta beror på att skärselden är en undervisning som de protestantiska
reformatörerna inte längre ville dela under 1500-talet i Tyskland. En av de
95 lutherska teserna handlade direkt om skärselden medan ingen tes handlade
om t ex rättfärdiggörelsen. När de politiskt skapade tyska reformerade kyrkorna
skapades och med tvång genomförde en omskolning av katolikerna fick läran
om skärselden en framträdande plats.

Så är det än idag i norra Europa och i USA. När katolska kyrkan kritiseras
är ofta läran om skärselden en av de "obibliska" lärorna som man inte vill
ha att göra med. Vad kyrkan lär ut sedan den första kristna tiden är att en
rening sker efter döden för alla som dör i hjärtlig vänskap till Gud men ännu
inte är rena inför den härlighet Gud erbjuder. Våra synder är förlåtna genom bikt
och genom att Jesus dött för oss. Men effekterna av en synd finns ibland kvar och
kan inte gottgöras direkt i jordelivet. En rening behövs och vi önskar inget hellre
när vi bjuds in till festen i himlen. Denna rening medför alltid en viss smärta,
ibland en djup smärta. De troende på jorden kan i själarna gemenskap hjälpa
oss genom denna smärta, liksom vi ännu på jorden kan och bör hjälpa de som
är i skärseldens rening, i synnerhet våra närmast som gått före oss. Hur hjälper vi?
Genom bön och mässa, genom privata intentioner i den egna bönen och genom
kyrkans offentliga bön och offentliga mässa.

Om skärselden försiggår på en särskild plats vet vi inte. Talar vi om det så blir
det spekulationer. Vi vet ju inte hur "rum" och "tid" fungerar efter kroppens
död. Likaså blir det alltså också en spekulation när vi försöker tala om "hur
länge" någon är i den smärtsamma skärselden. Thomas Aquinas tänkte sig att
en del av "tid-rummets" egenskaper fortsätter gälla för vår själ. Lika tänkbart
är att skärselden är ett enda ögonblick eller utan konventionell "duration".

Att purgatorium är en konkret eld är också något kyrkan inte vill påstå. Namnet
skärseld har endast en analog betydelse som anger att en rening sker och att den
ter sig "såsom" eld. På grund av vissa uttryckssätt i GT och NT har namnet
passat rätt bra.

Var i GT och NT finner vi dessa uttryck? Ett av de mer kända är i Andra
Mackabeer-boken 12:32-45 där det uttryckligen rekommenderas att vi ber och offrar
för dem för dem som dött i kriget med synder på sitt samvete, så att dessa synder helt
och hållet ska tas bort från dem. Den synd soldaterna ifråga har gjort är att ha burit
icke-judiska religiösa symboler runt halsen. De hade kämpat för Gud
men fallit offer för viss vidskepelse. Denna heliga skrift som alltid hört till kanon
för kyrkan togs bort av Martin Luther som återinsatte en judisk kanon som i sin
tur kommit till för att avgränsa sig från den kristna kyrkan. I denna judiska
kanon som byggde på att endast hebreiska skrifter tillkomna i Palestina skulle
anses judiskt kanoniska, saknas sju viktiga böcker med läror som den kristna kyrkan
haft från början, t ex betoningen av den fria viljan i Jesu Syraks bok, och den centrala
roll som visdomen har genom boken Visdomen eller Salomons Vishet.
Konciliet i Rom 382 e Kr fasttällde dessa sju böcker som tillhörande den kristna kanon.
Även ortodoxa kyrkan har denna syn.

Ett annat ställe i NT är Hebreerbrevet (som Luther också ville plocka bort) där det
hänvisar just till Andra Macabeerboken, vilket vi ser i Heb 11:35. Även i Matt 12:32
ser vi att vissa människor kan förlåtas inte i detta livet utan i nästa liv. En varning
riktas också inför att vi efter domen inför Gud när vi dör kan få straffas tills dess vi
betalt sista myntet. Detta finner vi i Matt 5:26. När den sista penningen är betald får vi frid.

I 1 Kor 3:12 finner vi Paulus ord om att vi kommer att prövas i en eld alltefter det
verk vi var och en har åstadkommit på jorden. När denna prövning är klar och det visar
sig att vi har byggt på en hållbar grund, erhåller vi en belöning. Om någons
verk brinner upp erfar han eller hon en förlust men överlever dock och blir frälst
såsom genom en eld. Paulus indikerar att detta inte är roligt men att vi överlever
det och når himmelriket.

Vi behöver också påminna oss om att vi kommer att vara helt och hållet fria från
synd i himlen. Skriften säger i Habakuk 1:13 att Gud har ögon som inte kan se
på något felaktigt. Och Apokalypsen (Johannes Uppenbarelse) säger att ingenting
orent ska kunna komma in i den himmelska staden. Eftersom nu många människor
dör relativt orena måste alltså en process av rening ske.

[Efter James Akin: http://www.catholicculture.org/docs/doc_view.cfm?recnum=4675]