Dop är som en voucher på en flygplats eller inför en flygresa. Det är inte stolen i planet riktigt än, men en voucher som ger rätt till stol. Utan denna voucher ingen plats på planet. Men även med denna voucher krävs trofasthet till själva resan och till Guds rike som är målet för resan. Och förstås för Kungen själv i detta rike, Jesus Kristus.

Om världen är flygplatsen så gäller det alltså att leva ett bra liv inför resan och gärna intressera sig för hela reseprojektet, hitta ett bra språk för att beskriva projektet, hitta olika sätt att växa som kristen. Men stolen i planet har du även om du inte är så avancerad i livet på flygplatsen, var och en sjunger efter den näbb man fått. Det viktiga är trofastheten, tilliten till den voucher du har i dopet.

Ska man få denna voucher redan som litet barn? 

Det finns inget tvivel om, att den tidiga kyrkan praktiserade dop av spädbarn. Kristus själv förkunnade om lämpligheten i att spädbarn skulle skulle upptas i Guds rike (Luk 18:15-16), och Petrus förkunnade: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty löftet gäller för er och era barn" (Apg 2:38-39).

Den apostoliska Kyrkan praktiserade dop av hela hushåll (familjer), några undantag för små barn nämns inte (Apg 16:16, 33, 1 Kor 1:16). Det finns heller inga uppgifter någonstans i Bibeln om att ett barn till en kristen blir döpt först då  det åldern då det kan använda sitt förnuft.

Som Nya Testamentets initiationsrit är dopet den kristna motsvarigheten till omskärelsen eller "omskärelsen i Kristus" som Paulus anför: "I honom har ni också blivit omskurna…med omskärelse genom Kristus – när ni begravdes med honom i dopet och uppstått med honom genom tron på kraften hos Gud, som uppväckte honom från de döda" (Kol 2:11-12). Sålunda kan omskärelsen liksom dopet ges till barn såväl som till vuxna.

Skillnaden är att omskärelsen inte hade någon makt att frälsa (Gal 5:6, 6:15), men "Dopet räddar er nu " (1 Pet 3:21).

Kyrkofäderna som kände till allt detta lärde ut bruket att döpa spädbarn och förklarade att det hade apostoliskt ursprung. Faktum är, att vid ett kyrkomöte år 250 diskuterades  frågan huruvida spädbarn skulle döpas på den åttonde dagen efter födelsen (se citat från Cyprianus nedan). Enda skälet till att man ens diskuterade detta var, att man erkände dopet som den kristna motsvarigheten till omskärelsen, vilken skedde på den åttonde dagen efter födelsen (3 Mos 12:2-3).

Särskilt upplysande är det faktum, att de kyrkofäder som växte upp i kristna hem (sådana som Irenaeus) nästan säkert själva blev döpta som barn (annars skulle de inte ha förklarat bruket som en apostolisk institution utan som en ny uppfinning).

När Irenaeus sålunda på ett ställe påstår, att pånyttfödelse sker i dopet och på ett annat ställe påstår, att Jesus kom, så att även spädbarn kunde pånyttfödas (se nedan), har han i åtanke spädbarnets pånyttfödelse genom dopet. Eftersom han föddes i ett kristet hem i Smyrna omkring år 140, innebär detta, att han troligen döptes omkring år 140. Han döptes också troligen av dåvarande biskopen i Smyrna – Polycarpus – en personlig lärjunge till aposteln Johannes, som hade dött endast ett par årtionden tidigare.
Irenaeus av Lyon

" ’Och Naaman doppade sig …sju gånger i Jordan’ (2 Kon 5:14). Det var inte för inte som Naaman tidigare, när han led av spetälska renades när han blev döpt ,utan detta tjänade som en ett tecken för oss. Ty eftersom vi är spetälska genom synd, görs vi rena från våra gamla överträdelser med hjälp av det helgade vattnet och åkallan av Herren, i det vi blir andligt pånyttfödda som nyfödda spädbarn, såsom även Herren har förkunnat: "Om inte en människa blir född på nytt genom vatten och Anden, kan hon inte komma in i himmelriket’ (Joh 3:5)" (Fragment 34, år 190).

"Han (Jesus) kom för att frälsa alla genom sig själv; alla, säger jag, som genom honom har fötts på nytt i Gud, spädbarn, barn, ungdomar och gamla människor. Därför passerade han genom varje ålder, i det han blev ett spädbarn för spädbarnens skull och helgade spädbarnen; ett barn för barnens skull och helgade dem som tillhör den åldern…så att han skulle kunna bli den perfekte läraren i allting, perfekt inte endast med avseende på sanningen, perfekt även med avseende på motsvarande ålder" (Mot heresier 2:22:4, år 189).
Hippolytus

"Där det inte finns någon brist på vatten skall strömmen flyta genom dopfunten eller strömma till den från ovan; men om det finns brist på vatten, vare sig som konstant tillstånd eller tillfälligt, då skall bruk av vilket vatten som helst vara giltigt. Låt dem ta av sina kläder. Döp först barnen, och om de kan tala för sig själva, låt dem göra så. Låt i annat fall deras föräldrar eller andra släktingar tala för dem" (Den apostoliska traditionen 21:16, år 215).
Origenes

Varje själ som är född av kött är nedsmutsad av orenhet från ondska och synd…I kyrkan ges dopet för borttagande av synder, och i enlighet med kyrkans sedvänja ges dopet även till spädbarn. Om det inte fanns något i barnen vilket krävde borttagande av synder och ingenting i dem relevant för förlåtelse, skulle dopets nåd förefalla överflödig" (Homilior om 3 Mos 8:3, år 248).

"Kyrkan mottog från apostlarna traditionen att ge dopet även till spädbarn. Apostlarna, åt vilka hemligheterna om de gudomliga sakramenten hade anförtrotts, visste att det hos var och en finns medfödda skador av arvsynden, vilka måste tvättas bort genom vatten och Anden" (Kommentarer till Rom 5:9, år 248).
Cyprianus av Karthago

"Angående spädbarn : Sade du (Fidus), att de inte borde döpas andra eller tredje dagen efter deras födelse, att den gamla lagen om omskärelse måste tagas i betraktelse, och att du inte trodde, att man skulle bli döpt och helgad före den åttonde dagen efter födelsen. På vårt koncilium föreföll det oss vara helt annorlunda. Ingen höll med om den kurs riktning som du tyckte man skulle följa. Snarare bedömer vi alla, att Guds barmhärtighet och nåd inte borde nekas någon född människa" (Brev 64:2, år 253).

"Vad gäller de värsta syndarna, och de som tidigare syndade mycket mot Gud, fick syndernas förlåtelse efter att de blivit troende och ingen av dem hindrades  från dopet och nåden. Varför skulle då ett spädbarn hindras som inte gjort något utom att det nyligen blivit fött och inte har begått någon synd, förutom att det ådragit sig denna urgamla dödliga smitta från skapelsens begynnelse, eftersom det har blivit fött av samma kött som Adam. Av just detta skäl är det lättare för ett spädbarn att ta emot syndernas förlåtelse: ty de synder som det får förlåtelse för är inte dess egna  utan någon annans " (ibid 64:5).
Ambrosius av Milano

"Såvida inte en människa blir född på nytt av vatten och den helige Ande kan hon inte komma in i Guds rike. Ingen är undantagen, inte ens ett spädbarn". (Abraham 1:3:21, år 387).
Gregorius av Nazians

"Har du ett spädbarn? Ge inte syndet något utrymme,; låt hellre spädbarnet bli helgat redan från barndomen. Låt det från dess spädaste ålder bli helgat av Anden. Fruktar du dopets sigill på grund av naturens svaghet? O, vilken klenmodig moder och så lite tro!" (Högtidligt tal om det heliga dopet 40:7, år 388).

" ’Nog så bra’, kommer några att säga, ’för dem som ber att få bli döpta , vad har du att säga om dem som fortfarande är barn och  inte är medvetna om varken förlust eller nåd? Skall vi döpa dem också?’ Ja visst, svarar jag, om det finns någon trängande fara. Det är bättre, att de ovetandes  än att de går bort oinvigda och utan insegel". (ibid 40:28).
Johannes Chrysostomos

"Du ser hur många dopets välsignelser är, och några tror att dess himmelska nåd endast består av syndernas förlåtelse men vi har räknat upp tio utmärkelser (det skänker)! Av detta skäl döper vi även spädbarn, trots att de inte är befläckade av personliga synder, så att det kan få helighet, rättfärdighet, adoption, arvedel och broderskap med Kristus och för att de må bli hans (Kristi) lemmar" (Dop-katekeser hos Augustinus, Mot Julianus 1:6:21, år 388).
Augustinus

"Det som den universella Kyrkan håller fast vid, inte såsom stadgat (uppdiktat) av koncilier utan som någonting som alltid fasthållits, tror man högst korrekt ha förts vidare genom apostolisk auktoritet. Eftersom andra svarar för barn, så att sakramentets firande kan bli fullkomligt för dem är det förvisso till gagn för dem för deras helgande, ty de själva är inte i stånd att svara" (Om dopet, Mot donatisterna 4:24:31, år 400).

"Moder Kyrkans sedvänja att döpa spädbarn skall verkligen inte bli föraktad. Inte heller skall den betraktas som överflödig, inte heller skall man tro att dess tradition är någonting annat än apostolisk" (Bokstavlig uttolkning av 1 Mos 10:23:39, år 408).

"Cyprianus gav inte ut något nytt dekret utan höll sig till kyrkans fastaste tro, med avsikt att rätta några som trodde att spädbarnen inte borde bli döpta före åttonde dagen efter sin födelse…Han var ense med några av sina med-biskopar om att ett barn kan bli döpt i vederbörlig ordning så snart det är fött" (Brev 166:8:23, år 412).

"Genom denna nåd är även spädbarnen inympade i hans (Kristi) kropp, spädbarn som säkerligen ännu inte är i stånd att efterlikna någon. Kristus, i vilken vi alla har blivit gjorda levandegjorda…   ger även den mest fördolda nåden av sin Ande till de troende, nåd som han hemlighetsfullt ingjuter även i spädbarnen…Det är utmärkt att de puniska (nordafrikanska) kristna kallar dopet frälsningen och Kristi kropps sakrament ingenting annat än livet. Varifrån härleds detta utom från en mycket gammal och som jag förmodar apostolisk tradition, enligt vilken Kristi Kyrka obetingat fasthåller, att det utan dopet och deltagande i Herrens bord inte är möjligt för någon människa att uppnå vare sig Guds rike,  frälsningen eller det eviga livet. Detta är även Skriftens vittnesbörd…Om någon undrar varför barn till de döpta själva skall döpas, låt honom då i korthet ge akt på detta…Dopets sakrament är högst säkert pånyttfödelsens sakrament." (Förlåtelsen och den förtjänta lönen av synden och dopet av spädbarn 1:9:10:34; 2:27:43, år 412).

"Såvida vi inte avsiktligt avlägsnar oss från den kristna trons normer, måste det medges, att eftersom spädbarnen genom dopets sakrament är förenade med Kristi död, är de även befriade från ormens giftiga bett" (ibid, 2:27:43).
Konciliet i Karthago V

"Punkt: Det föreföll gott, att när det än inte gick att hitta tillförlitliga vittnen som kunde intyga detta, blev de (barn som hade hittats övergivna) utan någon tvekan döpta, och när barnen själva på grund av sin späda ålder, inte var i stånd att svara beträffande sakramentets givande till dem, då skulle alla sådana barn döpas utan utan betänkligheter, så att inte tveksamhet skulle beröva dem sakramentens rening. Detta yrkades av de påvliga sändebuden från nordvästra Afrika, våra bröder, eftersom de befriar många sådana övergivna barn från barbarerna" (Kanon 7, år 401).
Konciliet i Mileum II

"Vem som än säger att spädbarn nyss tagna från sina mödrars sköten inte borde döpas eller som säger att de verkligen är döpta till syndernas förlåtelse, men att de inte ådrar sig någonting av arvsynden från Adam, som blir försonad i pånyttfödelsens bad…låt honom vara anathema (exkommunicerad). Ty det som aposteln Paulus säger: ’Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor därför att de alla syndade’ (Rom 5:12) får inte förstås på annat sätt än vad den vitt spridda Katolska Kyrkan alltid har uppfattat det. Ty på grund av denna trossats blir även spädbarn, som i sig själva sålunda långtifrån varit i stånd att begå någon synd, med rätta döpta till syndernas förlåtelse, så att det som de har ådragit sig genom födelsen kan renas i dem genom pånyttfödelsen" (Kanon 3, år 416).
Den afrikanska lagsamlingen

"Beträffande donatisterna tycktes det vara bra, om vi rådslog med med våra bröder…enbart rörande spädbarn som är döpta av donatisterna, så att inte det de inte gjorde av egen vilja, när de med ett hälsosamt beslut skulle omvändas till Guds Kyrka, deras föräldrars misstag inte skulle kunna hindra deras befordran till tjänst vid det heliga altaret" (Kanon 47 (51) år 419).