av Fr. Joseph Deery, CC.

Ibland när jag pratat med "auxiliary members" i Legionen har jag märkt att det sett sig själva någon sorts vag yttre koppling till Legionen. De verkade tro att de endast utgjorde ett slags tillägg til Legionen och dessutom ett tillägg som de riktiga aktiva legionärerna inte brydde sig särskilt om.

Även om man kan förstå en sådan inställning så är den långt från sanningen. Legionen placerar visserligen inte sina "auxiliaries" på exakt samma plats som sina aktiva medlemmar, men uppfattar dem ändå som fullvärdiga medlemmar. Deras medlemskap uppskattas mycket högt.

Att vara "auxiliary member" är en kallelse och de som hörsammat den kallelsen har alltid erkänts som sanna legionärer. Dessa legionärer kompenserar med sin bön för det aktiva tjänande som de av en eller annan anledning inte kan utföra. Legionen underskattar inte värdet av denna form av tjänande.

Det finns en gammal historia om en berömd predikant som sändes för att stävja en kättersk rörelse i ett land på en av kontinenterna i världen. Tillsammans med en lekbroder for han runt och predikade den katolska sanningen med glödande iver och kraftfull vältalighet. Hans arbete välsignades med många omvändelser. På sin dödsbädd kände han tröst i tanken på allt det goda han lyckats göra och tackade Gud för att han fått vara ett instrument i frälsningsarbetet. Då fick han veta att det som fått så många till omvändelse var inte hans predikningar utan lekbroderns ständiga "Hell Dig Maria, full av nåd..." som lekbrodern bett under predikningarna. Detta är orsaken till att Legionen skattar sina "auxiliary members" så högt och varför Legionen är så angelägen om att rekrytera och vårda sig om dem.

Men medan det är viktigt att inte underskatta betydelse av "auxiliary members" så är det lika viktigt att inse hur givandet inte är ensidigt. Det är inte bara så att Legionen får något av de som stödjer med sina böner. Legionen ger också alla sina medlemmar andliga gåvor som är än dyrbarare än de den tar emot.

Legionen ger särskilt sina "auxiliaries" en innebörd i den gemensamma kampen för tron, i den gemensamma striden i världen för Guds skull, en innebörd som de annars svårligen skulle kunna känna. För de är i en verkligt sann mening en väsentlig del av armén som under Marias ledarskap bekämpar Satan och hans underhuggare i ett krig på de fem kontinenterna. Slagen är deras slag, segrarna är deras erövringar.

[Ur Maria Legionis 3-2003, s 27]